News

När gud kommer med döden, kommer djävulen med arvingarna – Arvskifte utan att betala dödsboets skulder

Den traditionella arvstvisten rör främst fördelningen av den avlidnes kvarlåtenskap mellan arvtagarna. Intressekonflikten vid en obeståndssituation hos den avlidna är emellertid en annan då det finns ett borgenärskollektiv att ta hänsyn till vars ekonomiska intressen normalt sett anses mer skyddsvärda än arvtagarnas dito intressen i dödsboet. Vid en dödsbokonkurs kan denna intressekonflikt leda till tvistigheter om arvtagarna gynnats på bekostnad av konkursborgenärerna.    

Inte sällan hamnar dödsbon på obestånd och försätts sedermera i konkurs på grund av att medel inte avsatts till att betala dödsboets latenta skatteskulder, ofta hänförliga till realisation av fastigheter eller andra värdefulla tillgångar, innan arvet skiftas till arvtagarna. På grund av att uppbörden av skatten i dödsboet ofta sker förhållandevis lång tid efter den skatte-utlösande transaktionen kan det ha förflutit flera år sedan arvet skiftades när konkursen väl inleds. De typiska ingångsvärdena i konkursen brukar då vara ett tillgångslöst konkursbo med en förhållandevis stor (och växande) skatteskuld.

Konkursens huvudsakliga syfte är att tillförsäkra likabehandling av konkursborgenärerna genom att gäldenärens, dödsboets i detta fall, samtliga tillgångar i ett sammanhang tas i anspråk för betalning av skulderna. Syftet med konkursen skulle dock många gånger inte få genomslag om det inte fanns möjligheter för konkursboet att även dra in tillgångar i konkursen som innan konkursutbrottet övergått till annan på ett sätt som varit till skada för borgenärskollektivet.

Konkurslagen innehåller en hel katalog med s.k. återvinningsregler som tar sikte på olika typer av rättshandlingar, bland annat skuldbetalningar, gåvor och bodelningar, som ägt rum inom vissa givna tidsfrister innan konkursansökan inkommit till tingsrätten. Dessa regler ger konkursboet möjligheten att få i och för sig civilrättsligt giltiga rättshandlingar återvunna och på så sätt återställa gäldenärens ekonomiska situation såsom den var innan den borgenärsskadliga rättshandlingen vidtogs. Konkurslagens återvinningsregler innehåller emellertid flera svårbevisade förutsättningar som måste föreligga för att återvinning ska vara möjligt, inte minst avseende rättshandlingar som ägt rum mycket lång tid innan konkursen; bland annat ond tro hos motparten om gäldenärens obestånd vid tidpunkten för rättshandlingen.   

Det finns emellertid en specialregel i 21 kap. 4 § ärvdabalken som specifikt tar sikte på återgång av arvskifte som lyder:

“Sker […] arvskifte innan den dödes och boets andra skulder har betalts eller medel till deras betalning har ställts under särskild vård, skall […] skiftet gå åter”.

Denna återgångsregel i ärvdabalken är mycket sträng mot arvtagarna och för konkursboet ett effektivt verktyg att återställa ordningen när ett arvskifte skett utan hänsynstagande till dödsboets kvarvarande skulder. De svårbevisade förutsättningarna som omgärdar konkurslagens återvinningsregler behöver nämligen inte vara för handen vid tillämpning av återgångsregeln i ärvdabalken. Den ifrågavarande bestämmelsen är inte heller underkastad någon tidsfrist utan kan tillämpas för att angripa arvsskiften som ägt rum mycket lång tid innan konkursutbrottet (bortsett från möjligen den generella fordrings-preskriptionen om 10 år i den mån egendomen som begärs åter utgörs av pengar). Fanns det skulder kvar i dödsboet efter arvskiftet ska den skiftade egendomen lämnas tillbaka för täckande av dessa skulder oavsett när arvsskiftet ägde rum även om arvtagarna inte känt till (eller borde ha känt till) de ifrågavarande skulderna. Punkt slut.

Även om det explicit inte framgår av ärvdabalkens regler torde konkursboets återgångskrav även omfatta kostnaden för konkursens handläggning, i vart fall till den del som avser arbetet med återgångs-kravet. Det kan alltså bli en dyr historia för arvtagarna att skifta dödsboet utan hänsynstagande av kvarvarande skulder då arvet i en sådan situation till viss del måste tas i anspråk för att bekosta en helt onödig konkurs. Även ränta och avkastning ska utges på återbäringen. På grund av att det ofta gått lång tid, ibland flera år, mellan skatteskuldens uppkomst och konkurs-utbrottet har skatteskulden inte sällan hunnit växa till sig rejält på grund av löpande dröjsmålsränta. Arvet kan således även behöva tas i anspråk för att täcka en onödigt påförd ränta på skatteskulden.  

Om förutsättningarna är uppfyllda för återgång av arvskiftet svarar arvtagarna solidariskt för återgångens fullgörande och finns den egendom som skiftats inte i behåll ska värdeersättning i stället utges. Det solidariska återbäringsansvaret är dock begränsat till den egendom (eller dess värde) som var och en av dödsbodelägarna erhållit vid arvskiftet. Detta kan få till följd att en arvtagare nödgas återbära hela sin andel av arvet till konkursboet på grund av att en annan arvtagare inte kan fullgöra sin återbäringsskyldighet, till exempel på grund av den andra arvtagarens andel av arvet förbrukats och att denne i övrigt saknar tillgångar för att fullgöra återbäringen. Följden av detta skulle kunna bli att en arvtagare går lottlös i arvsavseende på grund av sin återbäring till konkursboet och får endast en värdelös regressfordran mot den andra arvtagaren som fick full pott vid arvskiftet (på grund av dennes oförmåga att fullgöra återbäring av sin andel). Om det inte förelåg tvistigheter arvtagarna emellan om kvarlåtenskapen i samband med arvskiftet finns det risk att en sådan tvist i stället blossar upp efter att återbäringen till konkursboet fullgjorts när någon av arvtagarna saknar återbäringsförmåga och de andra arvtagarna nödgas täcka upp denna brist med sina respektive arvsandelar.   

Sammanfattningsvis kan det konstateras att det är viktigt att det görs en avsättning med rymliga marginaler i dödsboet för täckning av alla befintliga och latenta skulder innan arvet skiftas för att undvika att arvet tas i anspråk för onödiga konkurskostnader och dyra dröjsmålsräntor utöver betalningen av dödsboets skulder.

Gustav Kling
Advokat och Partner

[email protected]

Advokatfirman Carler har stor erfarenhet av obeståndshantering och våra advokater tar löpande uppdrag som företags-rekonstruktörer och konkursförvaltare.